whererainbowsends

Utan att jag har hunnit reflektera särskilt mycket över det har den här veckan flugit förbi lika snabbt som sko ibland flyger över skolgården. Från kastarens hand till det att den träffar marken igen tar det inte mer än fem sekunder. Kan det verkligen stämma att det är söndag, dagen innan måndag och en ny lång vecka, imorgon? Det måste ha blivit ett missförstånd. Ett enormt missförstånd.

Om jag tänker efter har jag ändå vaga minnen av de senaste dagarna som har rusat förbi. 
På måndagen funderade jag över bakgrunden till det fenomen som kallas för-elin-är-det-fysikst-omöjligt-att-göra-sina-läxor-direkt-när-hon-kommer-hem-ifrån-skolan. Jag kom inte fram till något vettigt svar utan tog upp gitarren istället och slängde in läxböckerna i mitt rums ena hörn, där dom kunde ligga och skämmas bäst dom ville.
På tisdagen hopptränade jag för första gången på terminen. Läxböckerna låg fortfarande i ett hörn och såg fula ut.
På onsdagen fyllde zäta år, så jag och fanni satte efter skolan på henne en ögonbindel och tog henne med på äventyr genom grännas snöiga hustak, en skumpande hästochvagn-tur förbi dublins skrålande pubar och frankrikes isiga bergstoppar, och vidare till en rundtur, kungamiddag och ett teaterbesök på ett stort slott i versailles. På vägen träffade vi både aladdin (han hade dumpat jasmine och tog med mig på en hisnande tur genom öknen på mattson. Han sa också att han älskade mig), robin hood och prins erik och vi trollade oss inte hem förrns efter midnatt.
(Eller. Egentligen gick vi igenom tumba centrum, åkte buss till kungens kurva, irrade runt för att fördriva tid, åt på mcdonalds och såg på avatar, medans vi fantiserade över disneys prinsar och hur dom skulle göra oss gladast. Men med lite fantasi kommer man långt, inte sant?)
På torsdagen började de elaka läxböckerna samla otaliga dammtussar men jag vände bestämt bort blicken från dom och riktade mina fötter mot stallet istället. Det var en taktik som fungerade alldeles utmärkt.
På fredagen var jag ju så trött efter en veckas hårt läxläsande och bästämde mig för att belöna mig själv genom att spela gitarr kvällen lång med z och f.
Idag for jag in till staden stockholm med linda. Där utnyttjade jag monkis rea, frös ganska ordentligt mycket om både händer och fötter, skrattade och drack varm choklad i ett gammalt häkte.
Morgondagen tänker jag på med fasa, då jag måste plocka fram dammsugarn och öppna de där förbannade so, no och matteböckerna och dessutom ska hinna med att uppleva min helg så mycket som möjligt.

Jag är nog inte den första som föreslår att veckan borde uttökas med yttligare en helgdag, men kanske den andre eller tredje som faktiskt klagar över att ingen verkar ha gjort något åt det.

Att inte ha en dator tillgänglig är en ytterst påfrestande pers för mig. Kanske är det lite skrämmande hur snabbt man kan bli lite smått beroende av den visuella värld som en lysande skräm kan erbjuda. Bara att hinna titta av mejl, lyssna på någon fin låt, underhålla mig själv och er skriftligt eller kika på någon liten blogg hade blivit någon sort dagsrutin för mig. När sedan min dator bestämde sig för att ge vika för ett opassande och faktiskt väldigt oförskämt virus så försvann ju alla de här vardagsnöjerna.

Helt plötsligt fick jag, kanske motvilligt, tid för annat. Jag har läst ut tre böcker sedan i förrförrförrgår, jag har plinkat mer på min gitarr, jag har bakat, jag har gjort mer läxor (haha, i WISH) och jag har sovit mer (nej, nu ska vi sluta ljuga).

Men. Nu skulle det ju vara otroligt lägligt om min dator fortfarande skulle kämpa mot de ohyggliga krafter som försöker ta över den. Annars skulle jag ju bli tvungen att inse att alla mina bilder, alla mina texter, alla mina smådelar av mig själv sedan 2007, kommer försvinna. Detta skulle vara vad som man ibland kallar en ytterst oönskvärd situation.
Låt oss därför rikta glada tankar mot att det bara är att byta ut hårddisken. 

Vi tänker att en del av mig inte ska gå förlorad och lägger till ett "peppar peppar" efteråt. Vi skrotar bokläsning (eller iallafall lägger det åt sidan) och bakning och hoppas på fler blogginlägg istället. Ja, det gör vi.

Jag har upptäckt den bästa kuren för frusna fötter.

1. Tappa upp ett rykande fotbad. Stick i fötterna tills de har återgått till normal och hälsosam färg. Använd en fluffig handduk för torkning.
2. Tag ett par dubbelstickade (=för tjocka) sockor och placera i lager på de tårbeprydda objekten i fråga.
3. Färdigpåbylsade och fina, placera fossingarna mot ett för varmt element.
4. Sätt på en fin skiva, en sån som värmer ända in på skinnet. Använd alternativt spotify för att lyssna på sånger som fått andras fötter att tina upp.
5. Drick ett varmt te, läs hjärtklappande sms, fina sagor och långa böcker.

När du känner att du kan kika ut igenom fönstret på det snöisiga landskapet utan att rysa så är du botad.
Fortsätt med det du gör i önskad tid, eftersom det antagligen har fått dig att känna dig varmare även i andra delar i kroppen förutom fötterna.

Just nu bakar jag en kaka. En kaka som förhoppningsvis kommer att smaka gudomligt och göra fina människors mage lite rundare.

Det är forfarande så himlans kallt. Jag var i grödinge idag och spenderade dagen med en vän, sittandes på en snödriva med ansiktet vänt på solens smått värmande strålar. En liten del av eftermiddagen spenderade jag också på hennes hästs rygg. Hela tiden frös jag.
Fötterna, händerna, öronen, näsan och benen agerade väldigt talangfullt beigefärgade istoppar. Förutom de smått okontrollerbara ryckningarna som ren köldprotest av musklerna skulle nog ingen ha kunnat ta dom för något annat och isobjekten i fråga skulle då ha blivit tvugna att bli slickade på, kastade med som försvar mot framrusande älgar eller användas till vad man nu skulle kunna tänkas använda beigefärgade istoppar till.

Nu måste jag ta ut kakan ur ugnen. Den doftar redan gudomligt.

Även fast jag helst skulle vilja lägga mig ner på golvet, somna och vakna igen lagom till att björkarnas första knoppar slår ut, så slår jag vad om att vilken vettig människa som helst skulle ha hållt med mig när jag sa att galoppera på en snötäckt äng över en nästan sjärnklar himmel, med vindens isande slag mot rosiga kinder och tystnaden tätande omkring med, undantag av det dova ljudet av hovar mot mark och ponnyns snabba andetag, är en av de underbaraste tingen som man kan göra.

Viktiga händelser under gångna dagar.

Ett. Jag har köpt en almenacka. En underbart fin, djupblå almenacka med stora siffror som bildar talet 2010 på. Meningen med bytet av pengar med kassörskan är förhoppningen att jag ska få lite mer ordning på mitt liv genom bra planering. Jag kommer iallafall slippa att försöka komma ihåg miljoner saker, glömma bort dom av någon trevlig/otrevlig anledning och sedan förebrå mig själv för att objektet/viktiga händelsen/tandläkarbesöket glömts bort innan jag åter blivit påmind om detta.

Två. Jag har sett avatar på bio. Vissa har beskrivit den som en blandning av pocahontas, matrix, sagan om ringen och (hm) smurfarna. Jag måste nästan hålla med och dessutom tillägga att den är u n d e r b a r.
Några gånger om året ser jag filmer som obarmhärtigt, helt utan att tveka, slänger på ett par extra kilo längtan på min redan överfulla hög, den hög som jag städigt tycks dra omkring på. Avatar droppade fem kilo tror jag. Nu vill jag inget hellre än att bli en avatar, leva i pandoras harmoni och fina, oförstörda natur och flyga omkring på min egna ikra halva dagarna och chitchata med eiwa om livet, ödet och blomplanteringstekniker.

Tre. Jag är snart klar med min stickning.

Några av mina julklappsrim ljöd iår sådär:

Som taget direkt ur en underbar saga
Har snön denna jul fått oss behaga
I detta paket finns något nästan lika vackert att skåda
Som du kan lägga i en ask eller kanske i en låda
Det blir ett tillskott till din påbörjade kollektion
En braksuccé, ja, en enorm sensation
Roa dig nu; ansträng dig för att ha kul
Håll dig borta från från väggar och ha en riktigt, riktigt god jul
(En present bestående av två coola disneyprinsesspennor till en vän som redan har en)

Inför framtiden då du får nya kala väggar och tak
Ger jag dig nu en förhoppningsvis uppskattad liten sak
Ty detta jag vet att du kommer få nytta av i ditt fina hus
När det blir gryning, skymning eller något annat slags ljus
Dra nu upp mungiporna och ge mig en stor grimas
Kom ihåg att jag gillar dig och öppna sedan ditt embalage
(En present i form av ett edward cullen-poster storlek large till en vän som hatar twilight)

En vit jul vi nu alla har fått
Alla våra drömmar denna jul har nått
Så se till att proppa dig full på skinka, gröt och sill
Och kom ihåg att du kan göra precis vad du vill
Önska dig något av gubben gul
Och ha en riktigt, riktigt underbar jul
(Ett presentpapper omkring en glaskula, dekorerad med snötäckta landskap och utrustad med funktionen snöfall if skaked till en vän som inte borde sluta drömma)

Det är ju tanken som räknas och jag tycker det blir så himla mycket finare att ge bort något när det är ett inslaget paket i notpapper med ett rim som man har gett hjärnmusklerna träningsvärk över än när det är något som... tja inte är inslaget i notpapper med ett rim som man har gett hjärnmuskerna träningsverk över.