And a rock feels no pain and an island never cries.
- Jag är ett barr. Jag tappar färgen på vintern men kämpar igenom den ändå.
Dagens citat av miss gustavsson. Ibland förvånar jag mig själv över min kvickhet.
- I believe you are blushing, Mr. Big Artiste. I can't imagine Monsieur Monet blushing. - He does landscapes.
Jag tror faktiskt att sista gången jag såg på hela filmen var förra nyårsafton, då jag och Linda kände att vi ville sparka in det nya året i tron att livet var helt meningslöst. På så sätt skulle vi inte bli så missnöjda vad som än hände oss förstår ni, eftersom ingenting ju kan vara lägre än botten.
Nu får jag faktiskt skylla mig själv för att jag än en gång tänkte; Jamen jag stänger av den innan allt det jobbiga börjar så slipper jag gråta så mycket.
Jack och Rose tittar på varandra för första gången; tårarna börjar samlas i ögonvrån. Jack lär Rose att spotta över båtreglingen; de rinner över. Rose dricker mycket öl och steppar med Jack; jag börjar få svårt att andas. My Heart Will Go On spelas samtidigt som Jack och Rose flyger över Atlanten; hushållspappret har tagit slut och jag måste utplåna vattnet i mitt ansikte med min redan dyngsura tröjärm. Rose målas av av Jack; (jag rodnar lika mycket som konstnären såklart). Jack säger "Where to, miss?" och Rose svarar "To the stars"; jag slänger mig ner på alla fyra, med tårarna likt två ilskna fontäner utsprutande ur mina tårkanaler, och kämpar mig flämtande mot strömbrytaren.
Med mina framsteg så kommer jag snart kunna hålla mig i alla de 189 minuterna fram tills slutet, ska ni se. Any day now.
We linger on in the broken grass with our long and broken lifes beside.
Fast ibland så kräks jag lite över ordet love, men det faktumet håller jag för mig själv.
There's space for us to shake.
Grattis på min vardagsdag liksom.
Brilliant! It's Potions as last class on Friday! Snape won't have the time to poison us all!
Idag emellan 20.00 (för min del 20.04 eftersom jag i min brådska råkade snubbla i trappan på väg hem och eftersom jag i min extas först inte märkte det) och 21.00 satt jag och min syster som fastklistrade framför kanal 5. Det är sannerligen en utav de bästa sakerna som finns när aldrig tidigare visat extramaterial till världens genom tiderna bästa fantasykoncept visas på bästa sändningstid.
Egentligen är det en skandal, en skamfläck, en riktig cause célèbre att jag inte kommer att ha sett filmen förrens imorgon kväll.
Vilket påminner mig förresten, jag har ju riktigt saftig franskagrammatik att studera tills imorgon. Sånt är ju alltid trevligt att komma på tjugo över elva en torsdagskväll, speciellt när man är mitt uppe i en spännande samhällsuppsats. Åh mitt liv är ju för underbart ibland.
So afraid, so afraid of opposite direction.
Mest tänkte jag bara kika in för att lovorda denne man, höja allt från hans underbara dansmoves, till hans otroligt funktionalistiska röda hängslen, till hans övermänskligt kvicka pianofingrar, till hans förmåga att utföra robotdansen helt felfritt, till hans charmiga antydningar om att traditionen att komma in igen efter konsertens "sista" låt är dumheter och inte minst till hans genialistiska hjärna som står bakom sådana här mästerverk (eller sådana här eller sådana här).
Och sen så tänkte jag bara nämna lite sådär i förbipasserande att jag fick njuta av allt detta under några lyckliga timmar i Debasers rökiga lokaler i söndagskväll. Måste jag tillägga att jag aldrig kommer ramla out of love med trallande Fakirisar?
Det går faktiskt lite väl fort nu.
Det har snöat som tusan ute nästan hela dagen = minst en decimeter tjockt flufftäcke utanför mitt fönster och exakt klockan 18.41 så köpte jag och Zandra årets chokladjulkalendrar.
Jag tror banne mig att det är julafton om 45 DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
The average man will bristle if you say his father was dishonest, but he will brag a little if he discovers that his great-grandfather was a pirate.
Jag skulle vilja berätta om så mycket. Om julskytningar på IKEA (att överproducerade skitsaker i onödiga plastförpackningar kan vara så vackert <3), om londonplaner, om misslyckade harrypottermaraton, om solnedgångar klockan halv fyra, om nya älsklingsfilmer, om nya älsklingschoklader, om kindpussar, om halloweenkalas, om sagan om två gitarrer, om att förväxla frost med snöstorm.
Orden räcker liksom inte till, allt känns så uttjatat och klychigt och svårt och enformigt. Kanske skulle ni själva istället kunna tänka er historierna bakom varje sak och på så sätt få ett hum om vad jag har för mig nuförtiden. Ja, så bestämmer vi.
