Feathers on my friend.

Det är så mörkt nu. Jag blir alltid som gladast när solen kommer på besök, men alltid som mest besviken när han kommer på att han har lämnat tekokarn på och måste försvinna igen.
Imorgon tänker jag ge honom en tekokare med automatisk strömbrytare. Om han ens besvärar sig med att komma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0