Behind the clouds the sun's lurking.
I helgen släppte jag och Linda sommarens tröjkant och fick på så sätt handen fri till att hälsa hösten välkommen.
Idag har jag därför gladeligen traskat runt i min höstjacka och sparkat gula, prasslande löv, även fast jag skulle ge nästan allt jag har för att få traska och sparka på andra gator istället.
Det absolut finaste idag.
"En gång när jag i all hast rusade förbi tunnelbanespärren så såg jag en man, 70+, som drog sin bussremsa i skåran i spärren. Jag hann inte säga till honom att man måste gå till luckan om man har remsa, men det tror jag säkerligen att någon annan gjorde."
Det, och att jag hade studiedag idag utan att studera en endaste bokstav.
Det, och att jag hade studiedag idag utan att studera en endaste bokstav.
The little stairway, a little piece of carpet, a pair of mirrors that are facing one another.
Den här helgen har jag hjälpt fanny att flytta och jag har ätit enorma godismängder och jag har tittat på greven av monte cristo för tredje gången den här veckan och jag har hälsat på linn på berga och jag har pluggat igenom en hel hög med osammarbetsvilliga läxböcker och ikväll ska jag titta på valvakan / hälsningar elin.
Softly the automn leaves fell but i couldn't hear them whisper.
Dagens finaste.
1. Åh.
2. När människor hör tumba och genast tänker på timon och pumba i lejonkungen.
3. Det faktum att min och zandra allra första hemlagade stroganoff någonsin blev en mindre braksuccé. I alla fall enligt våra egna smaklökar.
4. Regnbågen som kikade fram mitt på dan.
1. Åh.
2. När människor hör tumba och genast tänker på timon och pumba i lejonkungen.
3. Det faktum att min och zandra allra första hemlagade stroganoff någonsin blev en mindre braksuccé. I alla fall enligt våra egna smaklökar.
4. Regnbågen som kikade fram mitt på dan.
I've never felt so alive since 19 19 99.
Nej men hörni, det här duger ju inte. Inte alls. Nu är det kanske så att ingen levande människa skulle bry sig om att höra vilken ursäkt jag nu skulle kunna slänga ut för att försvara mitt oförlåtliga försvinnande ifrån denna underbara värld av... en vit bakgrund och förvirrade ihopsatta meningar av en nu för tiden för upptagen 16-åring. Därför tänker jag helt enkelt inte ge er någon, och helt enkelt nöja mig med att säga att jag nu är tillbaka. Iallafall för tillfället.
Åh jag vet inte vad man ska kalla vändpunkten i livet då man slutar vänta på att ens liv ska börja och istället spenderar den nyfunna tiden till andra nyttiga saker. Som att leva det till exempel. De senaste veckorna har jag levt. Och det har vart uppfriskande. Annorlunda. Tidskrävande. Svårt. Otroligt befriande.
För att kunna hålla dig uppdaterad assssss, så kan jag bara för din skull tillägga att toy story 3 var en av de bästa filmerna jag någonsin skådat. Halva filmen skrattade jag så att jag kiknade, en fjärdedel satt jag med hjärtat i halsgropen och ögonen djupt begravna i zandras axel och den resterande fjärdedelen med tårarna sprutande, inte helt olikt de absurt störtgråtande tecknade seriefigurerna man ibland skådar som på något sätt har fått sina tårkanaler att agera mindre vattenfontäner.
Så stört bra. Så jävla värt. Valfritt tonårsuttryck som representerar awesomeness.
Nu rinner tiden återigen mellan mina fingrar. Varför känns det som om dens konsistens helt plötsligt har förvandlats från trög lera till nyckfullt vatten?
Fairfarren friends.
Åh jag vet inte vad man ska kalla vändpunkten i livet då man slutar vänta på att ens liv ska börja och istället spenderar den nyfunna tiden till andra nyttiga saker. Som att leva det till exempel. De senaste veckorna har jag levt. Och det har vart uppfriskande. Annorlunda. Tidskrävande. Svårt. Otroligt befriande.
För att kunna hålla dig uppdaterad assssss, så kan jag bara för din skull tillägga att toy story 3 var en av de bästa filmerna jag någonsin skådat. Halva filmen skrattade jag så att jag kiknade, en fjärdedel satt jag med hjärtat i halsgropen och ögonen djupt begravna i zandras axel och den resterande fjärdedelen med tårarna sprutande, inte helt olikt de absurt störtgråtande tecknade seriefigurerna man ibland skådar som på något sätt har fått sina tårkanaler att agera mindre vattenfontäner.
Så stört bra. Så jävla värt. Valfritt tonårsuttryck som representerar awesomeness.
Nu rinner tiden återigen mellan mina fingrar. Varför känns det som om dens konsistens helt plötsligt har förvandlats från trög lera till nyckfullt vatten?
Fairfarren friends.
