whererainbowsends

Tick-tack. Tick-tack-tick-tack. Jag lyssnar på min sovrumsklocka. Tick. Den är oerhört högljudd för att vara så liten. Tack. Det är lite rofyllande. Tick. Alla melodier jag tyst nynnar på passar perfekt in i beatet. Tack. Rösterna som tillhör cellerna i mitt huvud tar en liten paus i sina hängmattor i hjärnkontorets kontrollpanel och svänger bara lite lätt med foten i takt med 19.51.45, 19.51.46, 19.51.47, 19.54.48... Tick-tack-tick-tack. Jag tänker på det faktum att, hur trögt än vardagen går så fortsätter alltid klockan slå. Tick. Tills batterierna tar slut iallafall. Tack.