Is your bed made? Is your sweater on?
M8s! Imorgon far jag, fanny och zandra till borlänge och peace and love. Det kommer bli underbart tror jag. Ja, det tror jag verkligen. Vi synns på söndag!
Och om vi synns redan där, och om du är en brunhårig kille med fina händer, så är en bra öppningsfras "Hej jag ser att du är upptagen med att gorma brittiska indierocktexter och hoppa runt alldeles förfärligt i takt till musiken men om du vill så kan vi träffas lite senare så kan jag le mot dig och sitta brevid dig på en dalänsk parkbänk till gryningen medans vi pratar om ljusanätterlyktstolparböckerösregnbrändaaxlarpicknickarbaraföttertåggitarrfodral".
Jag tror inte att jag har landat än men det är okej, jag flyger hellre högt.
But we're all happy coz the streets there are always there for us.
Heja sommarn!
The sun never sets around here.
När vissa knotar och klagar över obekväma arbetstider och arbetsplatser under sådana här extremt härliga dagar så sätter andra på sig sitt bästa sommarleende och sin allra färggladaste fantasihatt i en park i huddinge. Medans vissa knappt kan komma ifrån det faktum att de arbetar för skatt och ett fungerande arbetsliv i Sverige så låtsas andra att de äter engelsk glass istället för gb-isk och befinner sig på en grön fläck i självaste hyde park. När vissa trött gnuggar sig i ögonen och önskar att den här dagen bara ville ta slut så sluter andra sina egna ganska lättljefullt och känner att den här dagen lika gärna skulle kunna få fortsätta i all evighet.
Nog skulle det vara praktiskt att ha ett sommarjobb så att man faktiskt skulle kunna förverkliga sina drömmar och beställa en flygbiljettbiljett till heathrow inom en snar framtid, men just nu så trivs jag ganska bra med att bara längta.
The pin-striped men of morning are coming for to dance.
A song for someone who needs somewhere to long for.
When we went to Gothenburg.
Allt jag har att nämna idag är citerat från min käre vän christopher; "Hörde att Kronprinsessan gifter sig idag, känns som att det borde ha uppmärksammats mer..."
Herremingud.
Because I no longer know where home is.
Just nu är jag sömnlös. Och sällskapslös. Och mat-i-magen-lös. Och klasslös.
Avslutningsdagen kom iallafall. Dagen då jag längre inte gick i världens bästa klass med världens bästa människor. Dagen då jag, zandra och fanny sjöng våra sista låtar som klasskamrater, då vi tog vårat sista klasskort någonsin, då vi blev lite blankögda till lärarers tal, då vi aldrig kunde sluta kramas, då vi skildes åt med känslan att vi aldrig skulle träffas igen, då vi några timmar senare träffades allihopa igen och satt vid en brasa fram till tidiga morgontimman, då vi inte längre kunde tänka att vi allesammans skulle ses igen innanför klassrummets bekanta vita väggar på måndag morgon.
Den kom även fast jag skällde på den, försökte skrämma bort den och till och med hotade den med att jag aldrig skulle förlåta den om den trotsade mig och dök upp iallafall. Nu har jag ingen klass. Och ingen skola. Inget klassrum. Inga lärare. Bara minnen av underbara människor, byggnader som jag spenderat en stor del av de senaste 6 åren av mitt liv i, rum som jag har gjort några av mitt livs performence i och människor som har lärt mig mer än vad en bok någonsin skulle ha kunnat åstadkomma.
Själva känslan att jag har gått ut grundskolan efter 9 år av sömnlösa nätter och nervässade blyertspennor är lika svårt att greppa som känslan att jag kanske aldrig mer kommer att träffa människor som jag har tagit för givet i 6 års tid. Även fast jag har sommarlov och ska till peace and love och till berlin i sommar och fast jag vill fortsätta min resa som fortsätter nu så vill jag inte riktigt att sommaren ska börja riktigt än för det betyder då att våren och allt som jag känner till är slut.
Jag vill inte vara klasslös. Och skollös. Men jag antar att man ibland måste bita i den sura äpplet och bara försöka att minnas tiderna då saften från sötare frukter rann nerför ens kinder.
On the back of the cartoon poster.
Drink with the Irish n' smoke with the hippies.
I Paris var det som förutspått; awesome. Med fina människor, musik och en hel del fransmän faktiskt så toppar den "best of"-listan under kategorin resor. Sen att man kan sympatisera med Quasimodo och Esmeralda eftersom man nu för tiden har sjungt inne i Notre Dame är bara överdrivet coolt och fantastiskt.
På tävlingen, andra omgången i dressyrponnyallsvenskan, storslamade jag ordentligt med min första runda på över 70% någonsin och en vinst induviduellt i klassen. Dessutom tog vårat fina lag hem hela baletten och det slutade med att vi tillsammans blev 8 kg choklad rikare.
Förra tisdagen tog jag av min räls efter nästan ett och ett halvt år trogen tjänst. Min mun har aldrig kännts plattare och även fast jag nu för tiden måste stå ut med en liten plastskena (snart bara om nätterna) så känner jag mig otroligt hollywoodig varje gång jag tycker någonting är lite smålustigt.
I lördags såg jag på min första skräckfilm ever; saw. Och inga kommentarer izz neccesairy.
Jag har haft min allra sista riktiga konsert med botkyrka musikklasser och även fast jag smalt bort av den härliga junivärmen och även fast vi failade i slutet av vårt ABBA-medley så var det en jäkligt bra avslutning som avrundades med en skvätt tårar där, massa osmickrande fotografier som nu ligger ute för det nakna ögat på facebook här, rosor, kramar och tacktal.
Idag har jag svärdfäktats och blivit dödat ett antal gånger om man ska vara petnoga, ätit risifrutti i solsken, ätit glass i solsken, skjutit upp raketer, blivit brutalt och ytterst överdrivet mycket myggbiten och fått höra att jag är den mest romantiska person som Zandra känner.
Dagarna bara flyger förbi som om de skulle ha blivit för mycket bränslade och dessutom high-tec-igt blivit utrustade med evighetsmotorer. Idag är det bara en vecka och två dagar tills jag går ut nian och allt jag vill är att få stanna kvar i den här sista tiden lite längre än de åtta dagarna som någon vänlig själ har varit generös nog att ge mig.
Nej fy tusan nu måste jag sussa / Varsågod Linda <3
