Hum a little tune, sing a little song, dance a bit more.
Att inte ha en dator tillgänglig är en ytterst påfrestande pers för mig. Kanske är det lite skrämmande hur snabbt man kan bli lite smått beroende av den visuella värld som en lysande skräm kan erbjuda. Bara att hinna titta av mejl, lyssna på någon fin låt, underhålla mig själv och er skriftligt eller kika på någon liten blogg hade blivit någon sort dagsrutin för mig. När sedan min dator bestämde sig för att ge vika för ett opassande och faktiskt väldigt oförskämt virus så försvann ju alla de här vardagsnöjerna.
Helt plötsligt fick jag, kanske motvilligt, tid för annat. Jag har läst ut tre böcker sedan i förrförrförrgår, jag har plinkat mer på min gitarr, jag har bakat, jag har gjort mer läxor (haha, i WISH) och jag har sovit mer (nej, nu ska vi sluta ljuga).
Men. Nu skulle det ju vara otroligt lägligt om min dator fortfarande skulle kämpa mot de ohyggliga krafter som försöker ta över den. Annars skulle jag ju bli tvungen att inse att alla mina bilder, alla mina texter, alla mina smådelar av mig själv sedan 2007, kommer försvinna. Detta skulle vara vad som man ibland kallar en ytterst oönskvärd situation.
Låt oss därför rikta glada tankar mot att det bara är att byta ut hårddisken.
Vi tänker att en del av mig inte ska gå förlorad och lägger till ett "peppar peppar" efteråt. Vi skrotar bokläsning (eller iallafall lägger det åt sidan) och bakning och hoppas på fler blogginlägg istället. Ja, det gör vi.
