Going back and forth when i really just wanna stop.
Även fast jag helst skulle vilja lägga mig ner på golvet, somna och vakna igen lagom till att björkarnas första knoppar slår ut, så slår jag vad om att vilken vettig människa som helst skulle ha hållt med mig när jag sa att galoppera på en snötäckt äng över en nästan sjärnklar himmel, med vindens isande slag mot rosiga kinder och tystnaden tätande omkring med, undantag av det dova ljudet av hovar mot mark och ponnyns snabba andetag, är en av de underbaraste tingen som man kan göra.
Jag gillar det du skriver väldigt mycket. Du skriver väldigt fina texter. Dom känns så ärliga och att dom kommer rakt från hjärtat.
Jag läser din blogg varje dag. Har gjort det i cirka ett år nu. Och varje gång du har skrivit något nyss blir jag glad och ah.
Du skriver fint elin!
Åh. Du gör mig väldigt glad Mathilda.
