whererainbowsends

Utan att jag har hunnit reflektera särskilt mycket över det har den här veckan flugit förbi lika snabbt som sko ibland flyger över skolgården. Från kastarens hand till det att den träffar marken igen tar det inte mer än fem sekunder. Kan det verkligen stämma att det är söndag, dagen innan måndag och en ny lång vecka, imorgon? Det måste ha blivit ett missförstånd. Ett enormt missförstånd.

Om jag tänker efter har jag ändå vaga minnen av de senaste dagarna som har rusat förbi. 
På måndagen funderade jag över bakgrunden till det fenomen som kallas för-elin-är-det-fysikst-omöjligt-att-göra-sina-läxor-direkt-när-hon-kommer-hem-ifrån-skolan. Jag kom inte fram till något vettigt svar utan tog upp gitarren istället och slängde in läxböckerna i mitt rums ena hörn, där dom kunde ligga och skämmas bäst dom ville.
På tisdagen hopptränade jag för första gången på terminen. Läxböckerna låg fortfarande i ett hörn och såg fula ut.
På onsdagen fyllde zäta år, så jag och fanni satte efter skolan på henne en ögonbindel och tog henne med på äventyr genom grännas snöiga hustak, en skumpande hästochvagn-tur förbi dublins skrålande pubar och frankrikes isiga bergstoppar, och vidare till en rundtur, kungamiddag och ett teaterbesök på ett stort slott i versailles. På vägen träffade vi både aladdin (han hade dumpat jasmine och tog med mig på en hisnande tur genom öknen på mattson. Han sa också att han älskade mig), robin hood och prins erik och vi trollade oss inte hem förrns efter midnatt.
(Eller. Egentligen gick vi igenom tumba centrum, åkte buss till kungens kurva, irrade runt för att fördriva tid, åt på mcdonalds och såg på avatar, medans vi fantiserade över disneys prinsar och hur dom skulle göra oss gladast. Men med lite fantasi kommer man långt, inte sant?)
På torsdagen började de elaka läxböckerna samla otaliga dammtussar men jag vände bestämt bort blicken från dom och riktade mina fötter mot stallet istället. Det var en taktik som fungerade alldeles utmärkt.
På fredagen var jag ju så trött efter en veckas hårt läxläsande och bästämde mig för att belöna mig själv genom att spela gitarr kvällen lång med z och f.
Idag for jag in till staden stockholm med linda. Där utnyttjade jag monkis rea, frös ganska ordentligt mycket om både händer och fötter, skrattade och drack varm choklad i ett gammalt häkte.
Morgondagen tänker jag på med fasa, då jag måste plocka fram dammsugarn och öppna de där förbannade so, no och matteböckerna och dessutom ska hinna med att uppleva min helg så mycket som möjligt.

Jag är nog inte den första som föreslår att veckan borde uttökas med yttligare en helgdag, men kanske den andre eller tredje som faktiskt klagar över att ingen verkar ha gjort något åt det.