Idag är det bara 1 dag kvar tills första maj, 24 dagar kvar tills känslan av trångt benutrymme och äcklig flygplansmat upplevs på väg till Paris, 33 dagar kvar tills järnkonstruktionen i munnen försvinner för gott, 48 dagar tills jag slutar grundskolan och ynka 74 dagar kvar tills jag inte längre kan tilltala mig själv en femtonåring. Om jag skulle få en krona för varje gång jag sa att tiden går så otroligt fort mest hela tiden så skulle jag förmodligen har råd att köpa både en rymdraket med skinnsäten i förarhytten och en alldeles egen my little pony.
Igår roade jag mig med det här. Det var så härligt som en allra första dressyrtävling på en underbar ponny, underbara människor och ett underbart vårsoligt Huvudsta någonsin kan bli.
Det är sådana dagar som idag då man bara vill hålla för nyutslagna tussilagosars och bräckliga vitsippors öron och tvinga dom att blunda hårt. Där satt jag imorse, i överdriven stor pärs, utförandes c-delen nationella provet i matte, på en stol som var alldeles för obekväm för min morgontrötta rygg. Jag sträckte lite på mig medans jag sög på det knepiga mattetalet och råkade kasta en blick utigenom fönstret. Jag höll på att sätta talet i halsen. SNÖ?!!!??!!!?
Ikväll besökte jag och mor min farmor för en kopp te och samtal om det senaste. I vanlig ordning åkte de tunga fotoalbumen fram, de som är fulla av saknade framtänder, gamla sommarställen, glasspinnar och soliga bryggor. Under några timmar återupplevde jag min barndom och jag kan nog konstatera att livet definitivt var bättre då man spenderade vinterhalvårets dagar i en blålilamönstrad heltäckande overall i storlek 110/116.
Jag ser tussilago nästan dagligen nu, i diken, på kullar, i småskog, med jämna mellanrum. Jag följde med på årets första ponnytävling idag och vi åt tonfiskröra i all ära i det växlande solskenet. Jag har ändrat min smssignal på min spruckna mobil till kimunikatorn (
), så att jag varje gång vid vibration i fickan kan känna mig otroligt cool och viktig. Jag har tittat på preliminärintagningen på gymnasieintagningen och oroat mig inför kommande höstar och vårar och undrat hur jag kommer spendera dom. Jag har haft ständig halsvärk varje morgon i en vecka men envisas med att använda min fina jeansjacka mot skolan ändå. Jag har drömt konstiga och underbara och sorliga drömmar flera nätter i rad och nästan alltid berättat om dom in i minsta detalj för zandra och fanny, för sånt tycker jag är så roligt. Jag har hamnat i en otrolig Beatles-svacka och längtat tillbaks som en besatt till tiden med beatlemania och "please please me", "she loves you", "i saw her standing there", "til there was you", "all my loving" och "twist and shout". Jag har dansat till både bugg och foxtrot och vals i en kvav sal med nior från kommunen och förvånat undrat varför ungdomar inte längre hänger vid dansbanor på fredagskvällarna. Jag har upptäckt att jag ser ända till andra solar i hela universum från mitt fönster under molnfria nätter. Jag har upptäckt att stjärnskådning nog är något sådant som jag skulle kunna tänka mig att syssla med proffisionellt när jag blir stor. Jag har sprungit, jag har gått, jag har svettats, jag har frusit, jag har lett, jag har skrattat, jag har räknat ner dagar och jag har sparkat med foten i marken i frustration över att dagarna bara svichar förbi mest hela tiden.
Min favoritperiod på året är den som inträffar nu. Precis nu. När man efter ett helt vinterhalvår finner att man kan vädra axlarna i det strålande solskenet genom att krångla av sig skinnjackan. När man kan ta av sig jackan och finner att solens ljus är så varmt att man inte fryser ett endaste dugg. När man kan börja gå långa utdragna promenader hem med kameran i högsta hugg framför blåsippor och krokusar och fjärilvingslag. När man kan börja sjunga vårsånger ute för full hals och när man kan sparka på torr och grusfri asfalt. När man längtar som en galen tokstolle till sommaren.
Nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu är det stämplat, jag åker till Berliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin i sommar! Vi firar såklart denna underbara nyhet med en fin sparvs fågelkvitter.
Who says i can't be free, from all of the things i used to be?
Som en fortsättning på förra inlägget kan jag bara kryssa av ett flertal andra vårtecken som finns på min vårtecken-kvar-att-se-lista. Igår gick jag nämligen på morgonpromenad med min fina mamma och vi hittade (håll i hatten, alternativt tunna mössan, nu) - en buske på vars rötter tre tussilagosar stod och såg gula ut. - en hel kulle full av utlsagna krokusar och snödroppar. - en liten, men ack så kryllande myrstack. - åtta fjärilar. - träd med knoppbeprydda grenar. - ungefär trettiotvå nya fräknar i mitt ansikte.
