whererainbowsends

Om en av de mest genialiska filmer som har gjorts.

Mest för att jag ska kunna hålla reda på mina vilda strapatser när jag blir äldre och mest för att jag ska kunna förstå hur ett helt år redan kan ha tagit slut så tänker jag gå igenom mitt 2010 månad för månad. Jag må vara dålig på många saker men minnas vet jag banne mig hur man gör.

JANUARI började jag på en snöhög, men hela månaden ville jag inget hellre än att sådana ting skulle gå förlorade, komma på avvägar, upphöra att existera, smälta bort till ingenting och försvinna för all framtid. Jag försökte göra vad jag kunde för att skydda fötter och händer mot kylans hårda stryptag men kom ingenstans utan var mest bara tvungen att stå ut. Just vid denna tidpunkt valde också min dator att ge efter för ett mycket elakt och oförskämt virus.

FEBRUARI gav mig tillbaka lite av min kämparglädje när solen kom på sällsynta besök och när jag fick tillbaka ett internet värt att surfa på. Temperaturen utanför mitt fönster var fortfarande låg även fast jag själv började tina. I skolan så sparkades dock de nationella proven in med en känga rakt in i magen och nu var också tiden för gymnasieval inne. Jag hade en smärre panik hängande efter mig ständigt på vår SYOs lektioner eftersom jag inte tyckte att det fanns någon skola som jag skulle vilja springa runt på i framtiden.

MARS kom med tätare visiter från solen och jag räknade ständigt mina fräknar på näsan för att se om de hade blivit fler än de var dagen innan. Jag for till Romme med min fina klass och spenderade dagen mest med att fnissa åt människor som åkte skidor hellre än bra. Efter stapplande val så började också kallelserna till intagningsproven på olika skolor ramla in i min brevlåda. Jag, Fanny och Zandra hade vårat första gig, jag firade earth hour med fina människor och jag fick äntligen skåda klena, gröna och små grässtrån, krokusar och tussilagosar sticka upp från den vintertrötta marken.

I APRIL så fortsatte jag min vårighet med att djärvt äta glass redan den andra, sparka på torr asfalt och byta ut tjocka vinterjackan mot den mindre tjocka favoritjeansjackan. Jag red första omgången i dressyrallsvenskan på fina fina Nikita och dansade med ungdomar från hela Botkyrka i en svettig lokal i Hallunda. Svalborg, Kvalborg och Valborg svischade förbi i skratt, solbryggor och nattpromenader.

MAJ var nog en av mina favoritmånader 2010. Här kom sommaren, med bara ben, första dopp i försommarvarma sjöar,  sönderbrända axlar, myggbett, rostiga cyklar och brygg-, balkong- och gräsmattehäng ända in på småtimmarna. Här någonstans började jag förstå att jag tyckte så himla mycket om min klass och att vi faktiskt skulle skiljas åt nästa månad. Som en perfekt avslutning for vi till Paris på körresa och jag har insett att det nog var en av de finaste resorna jag har varit på. Direkt när jag kom hem till Sverige igen så tävlade jag och Niktita andra omgången i allsvenskan och storslamade med både individuell seger och lagvinst. Jag ville liksom inte att just de här dagarna skulle ta slut.

I JUNI såg jag igenom en hel skräckfilm för första gången. Saw var mina fina vänners val och jag kan fortfarande tänka på den och bli livrädd. Tandställningen for äntligen av efter att i 1 och 1 halvt år ha hjälpt mina tänder på rakare tankar och jag log så det stod härliga till. När jag inte grät förstås. Nu kom nämligen tiden för avsked. Sista konserten, avslutningsbal, avslutningslunch hos Alexia, sista ringbildningen, sista skolavslutningen och sista klasshänget. Även fast jag efter den 16e satt på ett mycket efterlängtat sommarlov så kände jag mig mer vilsen än jag någonsin känt mig förut. Jag ignorerade plikten och struntade i sommarjobb utan satt mer i parker under de varmaste timmarna, brände ännu en gång sönder ryggen och hade skvallerpicknickar i duggregn. Även denna månad seglade förbi i hastigheter icke möjliga för denna jord och det fanns stunder då jag undrade om jag verkligen hade gått med på att gå ombord.

JULI började jag storslaget med att springa runt på Borlänges gator och skämma bort mina ögon/öron med band som jag aldrig trodde att jag skulle skåda/åhöra. Åh festivalluft liksom <3 Under dessa dagar fick jag också reda på att jag hade kommit in på Rytmus och kunde inte riktigt tro det förrens ett par månader senare. Vi firade Eriks födelsedag genom att baka världens mest episka tårta och det blev så varmt i Stockholm att jag på riktigt smälte bort, även fast det bara var en försmak. Jag bilade nämligen ner till Tyskland och stannade i underbara Berlin i tre underbara dygn, vilket under ett jag firade min sextonde födelsedag. Det var helt otroligt förrädiskt varmt men jag trivdes så hemskt hemskt bra och ville aldrig styra hjulen hemåt igen. Resten av månaden bestod av nya datorer, beslut att blondera de arma hårstråna på mitt huvud, biobesök, skratt som aldrig ville ebba ut, nya gitarrdrömmar, bröllopsgig och grönalund-häng.

AUGUSTI inledde jag med en bilfärd upp till Järvsö där jag släktträffade med människor som ingår i min släkt. Jag fortsatte min sommar i smärre panik eftersom jag nu insåg att den snart skulle ta slut. Saker som museeumbesök, sovmorgonar och parkhängande blev mer och mer uppskattat ju sällsyntare de blev. Helt plötsligt stod jag på Rytmiansk mark med rytmianska människor. Även fast det var otroligt läskigt så stortrivdes jag nästan från början.

I SEPTEMBER hade jag kommit in i skolandan på allvar igen. Jag varvade musiklektioner och lite för långa håltimmar med händelser som bara kan beskrivas med ordet awesomeness. Fortfarande försökte jag klamra mig fast vid sommarens snabbt försvinnande tröjkant samtidigt som jag önskade mig en hand ledig för att kunna hälsa hösten välkommen. Det blev val i Sverige och jag följde med fasa resultaten när de visade att sd hade skavt sig in i riksdagen.

Under OKTOBER firade jag en massa; födelsedagar och att min syster hade tagit körkort och datumet 10/10-10 och julens annalkande och Signes ankomst in i våra liv var bara några festtillställningar. Jag ofirade också att Fanny planerade en tripp till London och försökte skjuta sådana ledsamma tankar ur mitt överbelastade huvud. För överbelastat var det. Jag hade så mycket plugg att jag ibland knappt kunde tänka på annat.

NOVEMBER började med snöfall. Lagom till Halloween tänkte jag ut den perfekta utklädnaden; ett gigantiskt fickur eftersom tiden hade försvunnit förbi läskigt fort. Jag var underbart euforisk under en timme eller två när jag fick lyssna på finaste Salem. Jag var på premiären av Harry Potter, jag blev KMmästare i hoppning men annars var allt bara plugg, plugg och mörka morgonar.

I DECEMBER så bestämde jag mig för att blåsa nytt liv i truimfen från förra året då jag struntade i julkalendern på tv och istället följa en som jag garanterat inte skulle bli besviken av. Mysteriet på Greveholm blev mitt val och det visade sig vara ett oerhört eminent val. Kylan spred sig som ett ouppfostrat barn som ingen vill ta ansvar för och det var en ren fröjd när första advent kom med alla tillhörande ljusstakar i fönstren och ljusslingor i träden. De stressade tankarna byttes mot julkänslor och jag kunde andas lite igen. Vips var det jullov och de senaste dagarna har som försvunnit bland julpapper, rödbetssallad, Karl Bertil, mellandagsreor, lilljular och lite för mycket sömn.

Jag känner att 2010 har sprungit förbi mig och tagit slut utan att jag har haft minsta möjlighet att hindra honom och det mår jag otroligt dåligt över, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte väntade ytterst otåligt på att få se vilka äventyr 2011 kommer att bjuda på.

Ibland när jag känner mig lite ensam så brukar jag tänka på att jag är en, kanske liten men ändock faktisk, del av universum. Då känner jag mig oftast inte så ensam längre. 

Jag har ju inte ens kikat in här för att tala om för er att jag har jullov nu.
Ibland känns det faktiskt som att jag och tiden springer ett marathonlopp tillsammans, men istället för att springa sida vid sida så har han placerat mig sprintandes på en löpmaskin, medans jag i min tur ser hans rygg sakta men säkert försvinna bakom en krök längre fram.

Nu ska jag banne mig ta saken i egna händer, hoppa av det evighetsrullande bandet ett tag och andas lite. Jag tror att jag kommer vara anfådd, ha ett hemskt elakt håll i sidan och dessutom en hel del mjölksyra i benen, men med lite julklappsrimskomponerande, julbak, skridskoåkning, ridjulavslutning, granklädning, sömn och ett gott julhumör så ska jag nog kunna bli riktigt bra igen.

Det är elva nätter före jul idag och det är första gången på sex år som jag inte börjar dagen obcent tidigt för att spendera resten av dygnets timmar i ett vitt nattlinne och munnen vidöppen i juliga toner. Zandra och jag försökte ignorera saknaden genom att sjunga brottstycken av de melodier vi fått inpräntade och vi lyckades ganska bra.

Dessutom så var det julmys idag i min skola, med Karl Bertils Jul och allt, så därför mår jag förträffligt iallafall, även fast min mobil har givit vika för en äckligt stor skärmspricka och även fast jag är så skoltrött att det är löjligt. 

Idag emellan 20.00 (för min del 20.04 eftersom jag i min brådska råkade snubbla i trappan på väg hem och eftersom jag i min extas först inte märkte det) och 21.00 satt jag och min syster som fastklistrade framför kanal 5. Det är sannerligen en utav de bästa sakerna som finns när aldrig tidigare visat extramaterial till världens genom tiderna bästa fantasykoncept visas på bästa sändningstid.
Egentligen är det en skandal, en skamfläck, en riktig cause célèbre att jag inte kommer att ha sett filmen förrens imorgon kväll.

Vilket påminner mig förresten, jag har ju riktigt saftig franskagrammatik att studera tills imorgon. Sånt är ju alltid trevligt att komma på tjugo över elva en torsdagskväll, speciellt när man är mitt uppe i en spännande samhällsuppsats. Åh mitt liv är ju för underbart ibland.

Mest tänkte jag bara kika in för att lovorda denne man, höja allt från hans underbara dansmoves, till hans otroligt funktionalistiska röda hängslen, till hans övermänskligt kvicka pianofingrar, till hans förmåga att utföra robotdansen helt felfritt, till hans charmiga antydningar om att traditionen att komma in igen efter konsertens "sista" låt är dumheter och inte minst till hans genialistiska hjärna som står bakom sådana här mästerverk (eller sådana här eller sådana här).

Och sen så tänkte jag bara nämna lite sådär i förbipasserande att jag fick njuta av allt detta under några lyckliga timmar i Debasers rökiga lokaler i söndagskväll. Måste jag tillägga att jag aldrig kommer ramla out of love med trallande Fakirisar?

Det har snöat som tusan ute nästan hela dagen = minst en decimeter tjockt flufftäcke utanför mitt fönster och exakt klockan 18.41 så köpte jag och Zandra årets chokladjulkalendrar.
Jag tror banne mig att det är julafton om 45 DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!