The world is treating me bad, misery.
Idag är det första december och det är ganska fantastiskt. Jag har börjat öppna min chokladkalender (det eviga letandet efter rätt lucka, tiden då man försöker klura ut hur man ska kunna öppna den, ögonblicket då man inser att nej sån här choklad är verkligen inte god men fy tusan vad gott det var!). Jag har dessutom börjat öppna min lite mer bildliga fast absolut lika smaskiga tv-julkalender. I år följer jag Mysteriet på Greveholm. I morse åt jag lussebullar till frukost. Jag har beundrat Fanny (fina Fanny) och Erik och alla deras vänner på deras sånguppspel och dessutom så har jag beundrat Bodells julpynt i lärarummet (nu saknas bara självaste rudolf så är jullandskapet komplett liksom). En helt okej början på julen faktiskt.
En sak som däremot absolut inte är okej, som är helt oacceptebel och dessutom väldigt onödig egentligen är att det nu officiellt är vinter och därför helt absurt kallt ute. Förutom den lilla gnutta av hopp som en liten björk (som förvånansvärt nog har hållt kvar nästan alla sina gula löv bland sina kompisar med helt kala grenar och därmed fungerar som min största förebild just nu vad gällande vinter-och-kyla-demonstranter) utanför min skola bidrar med så är mitt mod om att klara yttligare en nordpolsvinter ganska lågt.
Därför tycker jag att det just nu inte finns något finare än sådant här.
(Sen så vill jag bara avrunda lite med att skicka ut en hälsning till den som bestämde sig för att ändra receptet på chokladbollarna i vårt café: Jag hoppas att du ruttnar bort i helvetet, som du garanterat kommer att hamna i snarligen, och att ditt nyår börjar med att du sätter champangejordgubben i halsen, bränner fingrarna på en raket, somnar innan midnatt och vaknar av att din flickvän vid tolvslaget kysser din bästa vän.)
En sak som däremot absolut inte är okej, som är helt oacceptebel och dessutom väldigt onödig egentligen är att det nu officiellt är vinter och därför helt absurt kallt ute. Förutom den lilla gnutta av hopp som en liten björk (som förvånansvärt nog har hållt kvar nästan alla sina gula löv bland sina kompisar med helt kala grenar och därmed fungerar som min största förebild just nu vad gällande vinter-och-kyla-demonstranter) utanför min skola bidrar med så är mitt mod om att klara yttligare en nordpolsvinter ganska lågt.
Därför tycker jag att det just nu inte finns något finare än sådant här.
(Sen så vill jag bara avrunda lite med att skicka ut en hälsning till den som bestämde sig för att ändra receptet på chokladbollarna i vårt café: Jag hoppas att du ruttnar bort i helvetet, som du garanterat kommer att hamna i snarligen, och att ditt nyår börjar med att du sätter champangejordgubben i halsen, bränner fingrarna på en raket, somnar innan midnatt och vaknar av att din flickvän vid tolvslaget kysser din bästa vän.)
Kommentarer
Trackback
