- I believe you are blushing, Mr. Big Artiste. I can't imagine Monsieur Monet blushing. - He does landscapes.
Jag har precis sett Titanic. Eller, traditionsenligt så drog jag ur strömkontakten till dvdn lagom till handen på fönstret, men ni förstår ju hur förstörd jag är iallafall.
Jag tror faktiskt att sista gången jag såg på hela filmen var förra nyårsafton, då jag och Linda kände att vi ville sparka in det nya året i tron att livet var helt meningslöst. På så sätt skulle vi inte bli så missnöjda vad som än hände oss förstår ni, eftersom ingenting ju kan vara lägre än botten.
Nu får jag faktiskt skylla mig själv för att jag än en gång tänkte; Jamen jag stänger av den innan allt det jobbiga börjar så slipper jag gråta så mycket.
Jack och Rose tittar på varandra för första gången; tårarna börjar samlas i ögonvrån. Jack lär Rose att spotta över båtreglingen; de rinner över. Rose dricker mycket öl och steppar med Jack; jag börjar få svårt att andas. My Heart Will Go On spelas samtidigt som Jack och Rose flyger över Atlanten; hushållspappret har tagit slut och jag måste utplåna vattnet i mitt ansikte med min redan dyngsura tröjärm. Rose målas av av Jack; (jag rodnar lika mycket som konstnären såklart). Jack säger "Where to, miss?" och Rose svarar "To the stars"; jag slänger mig ner på alla fyra, med tårarna likt två ilskna fontäner utsprutande ur mina tårkanaler, och kämpar mig flämtande mot strömbrytaren.
Med mina framsteg så kommer jag snart kunna hålla mig i alla de 189 minuterna fram tills slutet, ska ni se. Any day now.
Jag tror faktiskt att sista gången jag såg på hela filmen var förra nyårsafton, då jag och Linda kände att vi ville sparka in det nya året i tron att livet var helt meningslöst. På så sätt skulle vi inte bli så missnöjda vad som än hände oss förstår ni, eftersom ingenting ju kan vara lägre än botten.
Nu får jag faktiskt skylla mig själv för att jag än en gång tänkte; Jamen jag stänger av den innan allt det jobbiga börjar så slipper jag gråta så mycket.
Jack och Rose tittar på varandra för första gången; tårarna börjar samlas i ögonvrån. Jack lär Rose att spotta över båtreglingen; de rinner över. Rose dricker mycket öl och steppar med Jack; jag börjar få svårt att andas. My Heart Will Go On spelas samtidigt som Jack och Rose flyger över Atlanten; hushållspappret har tagit slut och jag måste utplåna vattnet i mitt ansikte med min redan dyngsura tröjärm. Rose målas av av Jack; (jag rodnar lika mycket som konstnären såklart). Jack säger "Where to, miss?" och Rose svarar "To the stars"; jag slänger mig ner på alla fyra, med tårarna likt två ilskna fontäner utsprutande ur mina tårkanaler, och kämpar mig flämtande mot strömbrytaren.
Med mina framsteg så kommer jag snart kunna hålla mig i alla de 189 minuterna fram tills slutet, ska ni se. Any day now.
Kommentarer
Trackback
