So afraid, so afraid of opposite direction.

Mest tänkte jag bara kika in för att lovorda denne man, höja allt från hans underbara dansmoves, till hans otroligt funktionalistiska röda hängslen, till hans övermänskligt kvicka pianofingrar, till hans förmåga att utföra robotdansen helt felfritt, till hans charmiga antydningar om att traditionen att komma in igen efter konsertens "sista" låt är dumheter och inte minst till hans genialistiska hjärna som står bakom sådana här mästerverk (eller sådana här eller sådana här).

Och sen så tänkte jag bara nämna lite sådär i förbipasserande att jag fick njuta av allt detta under några lyckliga timmar i Debasers rökiga lokaler i söndagskväll. Måste jag tillägga att jag aldrig kommer ramla out of love med trallande Fakirisar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0