whererainbowsends

Skrivkramp måste vara den jobbigasten sjukdomen man kan ha. Ingen bj-glass tilldelas av en sympatisk förälder, ingen choklad inhandlas som kompensation för glassens frånvaro, man tvingas skärpa sig när man snällt frågar efter sjukanmälan i skolan och kroppen vägrar att reagera på någon av alla de alvedon man förhoppningsfullt proppar i sig.

Egentligen finns det ingenting att göra än att ligga stilla under en filt, med en varmekudde på magen och en termometer i mungipan och bara vänta på att allt ska gå över.
Vilket det sällan tycks göra.
Vilket det aldrig tycks göra.
(Fml liksom)