Himlen är mitt täcke och marken är min säng.

Ibland tänker jag att jag ska bli den första att kunna fånga både värmen från seneftermiddagssolen på svarta jeansben, doften av damm och aprilvind, och rörelsen som en skugga skapar på den finaste pojknacken av de finaste pojklockarna, på bild dagar då man har allt sånt inom en armlängs avstånd. Då skulle man kunna ta upp det fotografiet och kika på det, på de dagar man själv och vädret känner sig som mest gråa, och låtsas lite att det redan är vårnästansommarfrihetsdagarsovmornarhängiparkerölsamtalpåparkbänkarkittelimagensolihåret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0