Clouds got in my way.
Jag romatiserar parkbänkar. För att en mörklackad träbänk brevid blomdoftande träd och en nersliten gångstig gifter sig så fint. Och för att inristningar på ryggstödet på parkbänkar är bland det finaste jag vet.
Jag romatiserar lyktstolpar. För att skenet från en lyktstople är det mest underbaraste ljus som man kan titta upp förbi och och ha i utkanten av ögat när man ser på en fin persons skratt.
Jag romatiserar trappuppgångar för att dom alltid är en dörr ifrån verkligheten och för att dom alltid är så varma när det regnar.
Jag romantiserar dammiga trottoarkanter. För att den lätta dunsen när någon som luktar sommar sätter sig tätt tätt brevid är den bästa dunsen i världen.
Jag romatiserar bibliotek. För att det är där som de allra finaste kärlekshistorierna bor.
Jag romatiserar busshållsplatser. För att om man ser någon på busshållsplatsen som man gillar så vet man att dom ska åt samma håll som en själv.
Jag har en tendens att romatisera saker alldeles för mycket.
Jag romatiserar lyktstolpar. För att skenet från en lyktstople är det mest underbaraste ljus som man kan titta upp förbi och och ha i utkanten av ögat när man ser på en fin persons skratt.
Jag romatiserar trappuppgångar för att dom alltid är en dörr ifrån verkligheten och för att dom alltid är så varma när det regnar.
Jag romantiserar dammiga trottoarkanter. För att den lätta dunsen när någon som luktar sommar sätter sig tätt tätt brevid är den bästa dunsen i världen.
Jag romatiserar bibliotek. För att det är där som de allra finaste kärlekshistorierna bor.
Jag romatiserar busshållsplatser. För att om man ser någon på busshållsplatsen som man gillar så vet man att dom ska åt samma håll som en själv.
Jag har en tendens att romatisera saker alldeles för mycket.
Kommentarer
Trackback
