We'll reach the horizon some day.
Under min lysande frånvaro i detta (ärligt talat) ganska färglösa underland har jag vart med om en hel del äventyr, en del förskräckligt flotta.
Jag har till exempel upptäckt varför man egentligen innehar ett facebook-konto. Häromdagen upptäckte jag nämligen att man istället för att ställa om hela sidan till något tråkigt språk som spanska, rumänska eller (gud förbjude) svenska, kunde få hela alltet översatt till engelsk pirattugg. Allt blev ögonblickligen en aning vackrare i mina ögon genom ord som "blabber t' yer mates" (share) "set sail with this crew?" (join this group?) och "abandon ship" (logga ut).
Jag har också vart med om earth hour (ni släckte väl? Fy skäms på er annars) och dess otroligt härliga koncept; släck ljuset under en timme för klimatet och umgås med människor som man tycker om genom tända stearinljus, sällskapspel och hinkvis med skratt. En sak som jag dock avråder er till kära vänner är att tända en marshall of any kind innomhus. Jag vet att dom doftar gudomligt och jag vet att dom ger ett helt otroligt ljusrikt sken över en mörk spelplan, men när man av röken får ont i halsen, huvudet och näsan, och när man av detta tvingas stanna hemma i sängen flera dagar med termometern stickande rakt ut ur munnen och värmekudden hängandes över pannan, så är det just not worth it.
Jag upplevde också ljuset från solen idag ändå fram till klockan fem i sju och efter det yttligare en fyrtio minuter av ljusblå himmel. Bara det liksom. Go sommar(tid)!
Sedan ville jag bara säga att jag nu har läst ut den mest underbara, galet fina, helt geniala, allra bästa boken som jag någonsin har haft nöjet att läsa ut. Jag vet att jag har sagt det förr, men den här gången menar jag det verkligen; jag har en ny älsklingsbok. Det är jätteviktigt att ni läser den ni också.
Vi avrundar kvällen med ett uttalande som inte längre är en innerlig önskan utan nu en genuin verklighet; VÅREN ÄR HÄR!
