whererainbowsends

Precis som alla andra månader tycktes februari ha haft förfärligt bråttom iväg någonstans. Vi hann knappt hälsa förrens min hand var tom och den enda kroppdel av honom som jag skymtande var hans snabbt försvinnande rygg. Inte för att jag kommer sakna honom, och inte för att jag inte uppskattar mars's besök lika mycket (för det gör jag, om inte mer), men jag tyckte faktiskt att febbis verkade kortare än han någonsin vart förut och han har ändå alltid förut vart mycket längre än mig.

(Ba dam bam biiiiiiish)

Ps. Alice i underlandet var underbar.