The gloves was of, the air was free.



Jag kommer trippa runt på mina tåspetsar tills november då första delen har premiär. Jag tror att den här filmen kanske kanske kan bli den bästa.

Och jag vill tillbaks till peace and love också. Det är en konstig känsla - att känna att man både dras bakåt och framåt - tillbaka till underbara tider och mot tider som nog om man ger dom en chans kommer att bli underbara dom med. Om någon har hittat något lite mer smärtfriare sätt att dela sig i två ön en rostig yxa, feel free to share.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0