whererainbowsends

Fjortonde februari. Datumet som, trots upprepade utskällningar, vägrar hålla sig borta. Datumet som, trots dubbla varningar varje år, alltid envisas med att avlägga en ovälkommen visit.

Vad gjorde par idag? De höll händer extra offentligt, gav varandra fluffiga, skära, parfymerade presenter och enorma blombuketter eller rimmade underbara verser om evig kärlek. De log, skrattade, utövade mer ickeverbala handlingar och var sådär äckligt gulliga mot varandra som man egentligen bara kan vara på en helgdag som denna.

Vad gjorde singlar idag? De vaknade med en ledsen mun, med ett sockersug som reulterade i oräkenliga chokladbitar och ett förjävligt hår. De fortsatte dagen deprimerade över deras ensamma existens, oresonliga i deras ändlösa klagomål och för bittra för att kunna yttra en endaste vettig mening.

Jag har dock lärt mig ex antal knep genom åren, åtgärder som gör att man slipper bitterheten, chokladasken och de slitna hårtopparna.
Att gå runt på gatorna, skratta de kyssande paret rakt upp i ansikten, mobba de som går med skära blommor i handen och slå sönder alla tvåmannabord på alla caféer i hela stockholm har i och för sig visats vara otroligt tillfredställande, men väldigt samveteskrävande.

Ignorans tror jag dock diamanthårt på.
Jag har spenderat min helt vanliga söndag med en kaloririk familjefika, otroligt fina sms, en underbar Zandra och hjärtskärande filmer.
Och jag har varken känt av depression, klagat för mycket eller varit ovanligt bitter.