The ticking, the tapping of cold memory.
Min no-lärare är fin. Hon har lärt mig allt om synapser och att vi genom posetiva tankar kan göra så att vi slipper huvudvärk, magont och illamående. Om man tänker ändlösa negativa tankar (som att "åh, nej, jag vill inte gå tilll skolan, nej, nej, jag vill verkligen inte gå till skolan, det är nog bäst jag stannar hemma, för ja, jag har nog lite ont i huvudet") så kan nämligen hjärnan lura kroppen att man känner saker som man inte gör ("ja, gud ja, jag känner defenitivt att det dunkar, ja, herregud, vad jag har ont i huvudet"). Ändrar vi banor istället, och börjar tänka glada, lyckliga tankar ("äh, det är bara mina negativa synapser som spökar, jag ska ta mig samman, tänk, det kanske blir roligt i skolan idag, jag kan passa på att lära mig mer härlig biologi till exempel, och så kan jag spendera varenda rast med att skratta det högsta jag kan") så kan vi alla bli friska som nötkärnor inom en... tja... månad.
Tänk bara. Om alla skulle tänka posetivt jämt och ständigt så skulle ingen i hela världen vara sjuk. Meducinföretagen skulle kunna läggas ner, alla pengar som går till sjukvården skulle kunna läggas på att vårda om vår jord och områderna där sophögarna skulle försvinna ifrån skulle kunna användas till en blomäng där vilda kor skulle kunna beta dagarna i ända.
Vi börjar på en gång tycker jag.
