The pin-striped men of morning are coming for to dance.
Om någon nu skulle få för sig att fråga mig om vad jag har haft för mig de senaste dagarna så skulle jag svara att jag har vart och släktträffats uppe i hälsingland. I järvsö närmare bestämt trängde vi ihop oss i en gammal skola, en sådandär som man får barnen i bullerbyn-känsla av så fort man kliver innanför den nednötta trätröskeln. Barn, alla under 130 centimeter, springandes runt (å vad jag skulle vilja ha kunnat skriva vristerna här) öronen, shåver, fotoalbum, ett elpiano och människor som alla har ens näsa eller ens överläpp eller ens knän, fantastiska loppisar, födelsedagar, vakna nätter med sysslingsskratt, hemmagjorda soffor och hembakt bröd varje morgon skulle man kunna vänja sig vid. Det ligger en speciell känsla över släkt tycker jag. En mysig en, som är ganska knepig att definiera.
I järvsö finns det förresten en bro vars hundrameterlånga räcke är klätt i en hundrameterlång stickad flerfärgad halsduk. Det tyckte jag var väldigt tjusigt.
