On the back of the cartoon poster.
Drink with the Irish n' smoke with the hippies.
I Paris var det som förutspått; awesome. Med fina människor, musik och en hel del fransmän faktiskt så toppar den "best of"-listan under kategorin resor. Sen att man kan sympatisera med Quasimodo och Esmeralda eftersom man nu för tiden har sjungt inne i Notre Dame är bara överdrivet coolt och fantastiskt.
På tävlingen, andra omgången i dressyrponnyallsvenskan, storslamade jag ordentligt med min första runda på över 70% någonsin och en vinst induviduellt i klassen. Dessutom tog vårat fina lag hem hela baletten och det slutade med att vi tillsammans blev 8 kg choklad rikare.
Förra tisdagen tog jag av min räls efter nästan ett och ett halvt år trogen tjänst. Min mun har aldrig kännts plattare och även fast jag nu för tiden måste stå ut med en liten plastskena (snart bara om nätterna) så känner jag mig otroligt hollywoodig varje gång jag tycker någonting är lite smålustigt.
I lördags såg jag på min första skräckfilm ever; saw. Och inga kommentarer izz neccesairy.
Jag har haft min allra sista riktiga konsert med botkyrka musikklasser och även fast jag smalt bort av den härliga junivärmen och även fast vi failade i slutet av vårt ABBA-medley så var det en jäkligt bra avslutning som avrundades med en skvätt tårar där, massa osmickrande fotografier som nu ligger ute för det nakna ögat på facebook här, rosor, kramar och tacktal.
Idag har jag svärdfäktats och blivit dödat ett antal gånger om man ska vara petnoga, ätit risifrutti i solsken, ätit glass i solsken, skjutit upp raketer, blivit brutalt och ytterst överdrivet mycket myggbiten och fått höra att jag är den mest romantiska person som Zandra känner.
Dagarna bara flyger förbi som om de skulle ha blivit för mycket bränslade och dessutom high-tec-igt blivit utrustade med evighetsmotorer. Idag är det bara en vecka och två dagar tills jag går ut nian och allt jag vill är att få stanna kvar i den här sista tiden lite längre än de åtta dagarna som någon vänlig själ har varit generös nog att ge mig.
Nej fy tusan nu måste jag sussa / Varsågod Linda <3
Nous allons marcher sous la pluie.
Allons mes amis. Écouter. Demain, je vais à Paris avec ma classe! Vi ska sjunga i Notre Dame (som jag var helt exided över att ens få nudda när jag var där senast), gå på Disneyland Paris och ta turistiga bilder på Eiffeltornet, Louvren, Triumfbågen, Concorde och Champs-Elysées. Det kommer bli awesooooooomeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!
Paris, me voilà!
I'll even kiss a sunset pig.
... börjat gå barbent mest hela tiden.
... tagit årets första dopp, eller, blivit iputtad och tvingad till årets första dopp.
... kommit fram till att iputtningar inte alls gör så mycket skada om vatnnet är sådär härligt försommarvarmt.
... bränt sönder hela axlarna.
... fått så många myggbett att jag inte ens kan räkna dom (7 stycken).
... cyklat så det står härliga till, och barfota dessutom.
... räknat ner dagarna till Paris.
... hängt vid bryggor och balkonger och gräsmattor långt in på kvällen med ljuset i nacken och solens sista strålar dansande i ögonen.
He gave me back my smile but he kept my camera to sell.
And the painted ponies go up and down.
Väldigt sällan upplever man dagar som är perfekta in i minsta minut. Då vädret mäter upp mot ens vildaste fantasier och man kan skippa både strumpor och jeansjacka. Då en fin vän skippar strumpbyxor och bara går omkring brevid i en blommig byxdress. Då man hittar fina sommarshorts på Beyond Retro. Härliga sommarklänningar på Weekday. Då man får brittiska komplimanger för sina skor på Topshop. Då man ser Steven med sin fina gitarr på Drottninggatan. Då Kungsträdgårdens japanska körsbärsträd fortfarande blommar och fontänerna har börjat spela. Då man ett tag får en tillökning på en fin vän till med en fin jeansskjorta. Då man senare har en superduperbbq med fina vänner och grillar godis och andas sommarnattsluft. Då man glömmer hur det är att sluta le. Då man vet att den här sommaren kommer att bli den bästa någonsin. Då man känner att man aldrig vill sluta leva. Då man känner att man aldrig vill leva för något annat än sommarnattsluft och fina vänner och brända godisar och trasiga solglasögon och kändisspaning och blomplockning och solkisning. Väldigt sällan upplever man dagar då man är lycklig varenda jäkla minut.
Igår var jag lycklig varenda jäkla sekund.
Once you want it to begin no one really ever wins.
Clouds got in my way.
Jag romatiserar lyktstolpar. För att skenet från en lyktstople är det mest underbaraste ljus som man kan titta upp förbi och och ha i utkanten av ögat när man ser på en fin persons skratt.
Jag romatiserar trappuppgångar för att dom alltid är en dörr ifrån verkligheten och för att dom alltid är så varma när det regnar.
Jag romantiserar dammiga trottoarkanter. För att den lätta dunsen när någon som luktar sommar sätter sig tätt tätt brevid är den bästa dunsen i världen.
Jag romatiserar bibliotek. För att det är där som de allra finaste kärlekshistorierna bor.
Jag romatiserar busshållsplatser. För att om man ser någon på busshållsplatsen som man gillar så vet man att dom ska åt samma håll som en själv.
Jag har en tendens att romatisera saker alldeles för mycket.
And out comes all these words.
Dreams and schemes and circus crowds.
Om jag skulle få en krona för varje gång jag sa att tiden går så otroligt fort mest hela tiden så skulle jag förmodligen har råd att köpa både en rymdraket med skinnsäten i förarhytten och en alldeles egen my little pony.
Moons and junes and ferris wheels.
Swimming the deep seas of blankets.
Där satt jag imorse, i överdriven stor pärs, utförandes c-delen nationella provet i matte, på en stol som var alldeles för obekväm för min morgontrötta rygg. Jag sträckte lite på mig medans jag sög på det knepiga mattetalet och råkade kasta en blick utigenom fönstret. Jag höll på att sätta talet i halsen. SNÖ?!!!??!!!?
J'ai vu un arc-en-ciel.
When people run in circles.
Life will smile for you.
Min favoritperiod på året är den som inträffar nu. Precis nu. När man efter ett helt vinterhalvår finner att man kan vädra axlarna i det strålande solskenet genom att krångla av sig skinnjackan. När man kan ta av sig jackan och finner att solens ljus är så varmt att man inte fryser ett endaste dugg. När man kan börja gå långa utdragna promenader hem med kameran i högsta hugg framför blåsippor och krokusar och fjärilvingslag. När man kan börja sjunga vårsånger ute för full hals och när man kan sparka på torr och grusfri asfalt.
När man längtar som en galen tokstolle till sommaren.
I would if i could.
Nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu är det stämplat, jag åker till Berliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin i sommar! Vi firar såklart denna underbara nyhet med en fin sparvs fågelkvitter.
Who says i can't be free, from all of the things i used to be?
Som en fortsättning på förra inlägget kan jag bara kryssa av ett flertal andra vårtecken som finns på min vårtecken-kvar-att-se-lista. Igår gick jag nämligen på morgonpromenad med min fina mamma och vi hittade (håll i hatten, alternativt tunna mössan, nu)
- en buske på vars rötter tre tussilagosar stod och såg gula ut.
- en hel kulle full av utlsagna krokusar och snödroppar.
- en liten, men ack så kryllande myrstack.
- åtta fjärilar.
- träd med knoppbeprydda grenar.
- ungefär trettiotvå nya fräknar i mitt ansikte.
Det går framåt mina vänner, DET GÅR FRAMÅT!
My window's always light.
Parfois, nous avons tous des mauvais jours.
Jag har idag på min lyckodag sett en fin människa som jag inte har sett på nästan ett helt år, hittat min nya älsklingsbok i den bästa bokhandeln någonsin och när jag i min lånade skinnjacka gick hem från bussen fick jag dessutom ett sms som tillkännagav att det växte krokusar i Lindas blomrabatt.
Jag tycker om lyckodagar nästan lika mycket som jag tycker om Louis Garrels käkben. Eller, nej, förresten, jag tar tillbaks det.
We'll reach the horizon some day.
Under min lysande frånvaro i detta (ärligt talat) ganska färglösa underland har jag vart med om en hel del äventyr, en del förskräckligt flotta.
Jag har till exempel upptäckt varför man egentligen innehar ett facebook-konto. Häromdagen upptäckte jag nämligen att man istället för att ställa om hela sidan till något tråkigt språk som spanska, rumänska eller (gud förbjude) svenska, kunde få hela alltet översatt till engelsk pirattugg. Allt blev ögonblickligen en aning vackrare i mina ögon genom ord som "blabber t' yer mates" (share) "set sail with this crew?" (join this group?) och "abandon ship" (logga ut).
Jag har också vart med om earth hour (ni släckte väl? Fy skäms på er annars) och dess otroligt härliga koncept; släck ljuset under en timme för klimatet och umgås med människor som man tycker om genom tända stearinljus, sällskapspel och hinkvis med skratt. En sak som jag dock avråder er till kära vänner är att tända en marshall of any kind innomhus. Jag vet att dom doftar gudomligt och jag vet att dom ger ett helt otroligt ljusrikt sken över en mörk spelplan, men när man av röken får ont i halsen, huvudet och näsan, och när man av detta tvingas stanna hemma i sängen flera dagar med termometern stickande rakt ut ur munnen och värmekudden hängandes över pannan, så är det just not worth it.
Jag upplevde också ljuset från solen idag ändå fram till klockan fem i sju och efter det yttligare en fyrtio minuter av ljusblå himmel. Bara det liksom. Go sommar(tid)!
Sedan ville jag bara säga att jag nu har läst ut den mest underbara, galet fina, helt geniala, allra bästa boken som jag någonsin har haft nöjet att läsa ut. Jag vet att jag har sagt det förr, men den här gången menar jag det verkligen; jag har en ny älsklingsbok. Det är jätteviktigt att ni läser den ni också.
Vi avrundar kvällen med ett uttalande som inte längre är en innerlig önskan utan nu en genuin verklighet; VÅREN ÄR HÄR!
