Nous allons marcher sous la pluie.
Allons mes amis. Écouter. Demain, je vais à Paris avec ma classe! Vi ska sjunga i Notre Dame (som jag var helt exided över att ens få nudda när jag var där senast), gå på Disneyland Paris och ta turistiga bilder på Eiffeltornet, Louvren, Triumfbågen, Concorde och Champs-Elysées. Det kommer bli awesooooooomeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!
Paris, me voilà!
I'll even kiss a sunset pig.
... börjat gå barbent mest hela tiden.
... tagit årets första dopp, eller, blivit iputtad och tvingad till årets första dopp.
... kommit fram till att iputtningar inte alls gör så mycket skada om vatnnet är sådär härligt försommarvarmt.
... bränt sönder hela axlarna.
... fått så många myggbett att jag inte ens kan räkna dom (7 stycken).
... cyklat så det står härliga till, och barfota dessutom.
... räknat ner dagarna till Paris.
... hängt vid bryggor och balkonger och gräsmattor långt in på kvällen med ljuset i nacken och solens sista strålar dansande i ögonen.
He gave me back my smile but he kept my camera to sell.
And the painted ponies go up and down.
Väldigt sällan upplever man dagar som är perfekta in i minsta minut. Då vädret mäter upp mot ens vildaste fantasier och man kan skippa både strumpor och jeansjacka. Då en fin vän skippar strumpbyxor och bara går omkring brevid i en blommig byxdress. Då man hittar fina sommarshorts på Beyond Retro. Härliga sommarklänningar på Weekday. Då man får brittiska komplimanger för sina skor på Topshop. Då man ser Steven med sin fina gitarr på Drottninggatan. Då Kungsträdgårdens japanska körsbärsträd fortfarande blommar och fontänerna har börjat spela. Då man ett tag får en tillökning på en fin vän till med en fin jeansskjorta. Då man senare har en superduperbbq med fina vänner och grillar godis och andas sommarnattsluft. Då man glömmer hur det är att sluta le. Då man vet att den här sommaren kommer att bli den bästa någonsin. Då man känner att man aldrig vill sluta leva. Då man känner att man aldrig vill leva för något annat än sommarnattsluft och fina vänner och brända godisar och trasiga solglasögon och kändisspaning och blomplockning och solkisning. Väldigt sällan upplever man dagar då man är lycklig varenda jäkla minut.
Igår var jag lycklig varenda jäkla sekund.
Once you want it to begin no one really ever wins.
Clouds got in my way.
Jag romatiserar lyktstolpar. För att skenet från en lyktstople är det mest underbaraste ljus som man kan titta upp förbi och och ha i utkanten av ögat när man ser på en fin persons skratt.
Jag romatiserar trappuppgångar för att dom alltid är en dörr ifrån verkligheten och för att dom alltid är så varma när det regnar.
Jag romantiserar dammiga trottoarkanter. För att den lätta dunsen när någon som luktar sommar sätter sig tätt tätt brevid är den bästa dunsen i världen.
Jag romatiserar bibliotek. För att det är där som de allra finaste kärlekshistorierna bor.
Jag romatiserar busshållsplatser. För att om man ser någon på busshållsplatsen som man gillar så vet man att dom ska åt samma håll som en själv.
Jag har en tendens att romatisera saker alldeles för mycket.
